Ledaren nr 4 - 2011

Just nu när det är som mörkast tänder vi ljus och värmer upp inomhus med kakelugnen, vilken värmer hela huset, vi använder inte vår elvärme. Det blir så skönt och mysigt och ett plus till är ju att det är miljövänligt. Alla löven har fallit så de vackra färgerna är borta för den här gången, däremot så har vi en fantastisk utsikt över Trälhavet som kommit fram, den får vi njuta av tills det börjar grönska igen.

Vi hade ett bra Uppfödarmöte i Gränna. Första dagen bjöds vi på Anatomi av en härlig och engagerad Cindy Pettersson. Cindy har en förmåga att entusiasmera sina "elever". Alla var supernöjda. Den andra dagen var det obligatoriska Uppfödarmötet och det var en livlig "klass" som engagerade sig och kom med åsikter och förslag. Ibland blev det lite svårt att hålla ordning. Som tur var så kom det inga pennor och sundgummin flygande som det visst lär göra i skolan ibland. WestieAlliansens Avels- och Uppfödarkommitté stod för hela arrangemanget från början till slut och de gjorde de med all heder.

I år är det dags för Westie att vara en av raserna vid Svenska Kennelklubbens Domarkonferens. Ett nytt Raskompendium har färdigställts och kommer att presenteras under konferensen.
WestieAlliansens officiella utställning 2012 den 22 juli kommer att vara i Stockholm. Domare blir Mrs Roz Dunne, Kennel Charosmack.

ÖstWestie kommer att anordna sin inofficiella utställning på Såstaholm Konferens den 12 maj 2012. Domare blir Heidi Hagen från Norge.

Ja så är det snart jul igen och jag har slutat räkna vilken gång i ordningen det är, då blir jag lite deppig för tomten kommer ju inte hem till mig mera om inte barnbarnen är hos oss förstås. Men jag ska i alla fall försöka vara ute i god tid med julstjärnor och adventsljusstarkar. Det är roligt att göra julfint och frossa i rött och grönt och försöka må gott i vintermörkret, det är så fint att se det glittra och lysa i alla fönster. Jag är också så glad och lycklig att jag har min familj och många goda vänner omkring mig. Till familjen hör självklart mina westiesar och med dom så blir vi en riktigt stor familj.

Det är konstigt att man aldrig får tiden att räcka till. Nu är det snart 4 år sedan jag slutade arbeta och började resten av mitt liv som pensionär. Jag säger som de flesta andra gör – jag har aldrig haft så mycket omkring mig som nu och det blir bara mer och mer. Vad beror det på? Tiden går allt snabbare på något oförklarligt sätt.

God Jul och Gott Nytt År och
var rädda om er och ha det mysigt med era fyrbenta vänner
Birgitta